När jag släppte min bok “Skitsammafilosofin” fick jag så många meddelanden från föräldrar som ville att deras barn skulle läsa boken, därför att de lider av höga krav på sig själva. Och jag har började ställa mig själv frågan – Hur undviker vi att skapa ungdomar som känner att de alltid behöver prestera i ett system som är byggt för just det?
Den ”duktiga individen” tar ansvar för sitt liv. Utbildar sig, arbetar hårt och presterar mycket, både karriärmässigt och privat. Bilden av den ”duktiga individen” har länge satt ramarna för vad individen förväntas uppnå och hur vi ska leva våra liv. Och ungdomar disciplinerar sig hårt för att också nå upp till detta ideal. De ökade ohälsotalen bland unga, där många mår psykiskt dåligt och känner stor stress i skola och vardag, är bara några exempel på baksidor som normen resulterar i.
Socialstyrelsen beskrev år 2020 att omkring 10 procent av alla tjejer, pojkar och unga män har diagnostiserad psykisk ohälsa. För tjejer är siffran högre, omkring 15 procent. Under tidig barndom står pojkar för den största gruppen med diagnostiserad psykisk ohälsa och denna överrepresentation kan härledas till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom ADHD, ADD och autism. Under pubertetsåren förändras könsgapet och tjejer och unga kvinnor utgör härefter den största gruppen med diagnostiserad psykiska ohälsan. Förändrade normer i samhället såsom ökade krav och förändrade normer kring kön påverkar ungdomars psykiska hälsa negativt. Forskningen visar också på att mer subtila faktorer kan påverka den psykiska ohälsan. Exempelvis har den ökade individualiseringen i samhället lett till ökad stress på individnivå. Från en tidigare mer kollektivistisk syn är det idag varje medborgares ansvar att uppnå framgång, välstånd och god hälsa. Det är då också ditt fel om inte lyckas leva upp till de krav som samhället ställer på dig.
Sammantaget skapar de olika psykosociala och biologiska faktorerna ojämlika förutsättningar mellan tjejer och unga kvinnor och pojkar och unga män för en god psykisk hälsa. Denna ojämlikhet kan få konsekvenser utifrån ett livsloppsperspektiv, då studier visar att stress och psykisk ohälsa under ungdomsåren har ett tydligt samband med psykisk sjukdom senare i livet. Att tjejer upplever mer stress än pojkar under barn- och ungdomsåren är problematiskt och kan leda till att fler unga kvinnor drabbas av psykisk ohälsa i vuxen ålder. Detta i sig försvårar jämställdhetsarbetet. Det sätter oss i en ond cirkel eftersom en studie som undersökte jämställdhet och psykisk ohälsa fastställde att mer jämställda länder, mätt som andel kvinnor i beslutsfattande position, hade en lägre risk för psykisk ohälsa i befolkningen jämfört med mindre jämställda länder. Den grupp vars psykiska hälsa gynnades mest av jämställdhet var kvinnor med social och ekonomisk makt.
Jag pratade med min systerdotter som är 16 år och som är en sån där typisk duktig flicka på många sätt. Hon sa att det som pressar henne att prestera bra i skolan är en oro för att hon ska få en dålig framtid, att hon inte ska få ett bra jobb och tjäna bra pengar. Ekonomisk ojämlikhet har faktiskt visat sig öka risken för psykisk ohälsa hos både barn och unga och inkomstskillnader inom ett land kan kopplas till minskat välbefinnande och psykosomatiska symptom hos tjejer i tonåren
Tjejer och unga kvinnor ses idag som jämställda individer med full tillgång till samhällets resurser och har därtill ett eget ansvar för sin hälsa. Orsakerna bakom de idag så vanliga tillstånden ångest, ängslan, nedstämdhet och depression ses som komplexa och oklara och den unga kvinnan som upplever tillstånden beskrivs som irrationell. Psykisk ohälsa och att inte kunna leva upp till de möjligheter som samhället erbjuder ses som en svaghet hos individen istället för ett samhällsproblem.